Igår åkte jag buss för första gången i Boston. Jag satte mig på ett ganska obekvämt säte av klarblå plast och bussen tog av från Fenway station.
"Stop requested" sade en mansröst, mer lik en robot än i Sverige, "University road". Och då såg jag att det inte fanns några plingklockor. 
"Var plingar man?" Tänkte jag. "Går man fram till chauffören och ber om att få kliva av?" Men ju fler stationer det kom desto fler folk kom på bussen, så den idéen övergav jag ganska snabbt. "Man kan ju inte tränga sig fram mellan alla människor för att säga var man ska av." Så dessa tankar ockuperade min hjärna ett bra tag. Tills jag såg en liten liten skylt typ ovanför bakdörren "Press the tape to request stop" Och då såg jag att längs hela bussen satt det gul tejp! Ljuset gick upp för mig. Roligt. 


Den faktiska anledningen till att jag åkte buss var att jag skulle till Fordham doad, där Berklee har massor av övningsrum och replokaler! Det ligger typ 20 minuter från skolan, men just därför använder folk inte lokalerna så mycket och man får chansen att jamma lite.
Så igår spelade jag piano på ett gäng gamla rocklåtar, sjukt kul! 


Sedan drog vi på en fest fast jag egentligen var alldeles för trött. Courtney messade mig, sa att hon fick sluta tidigt från jobbet och undrade om hon kunde hänga med. Självklart, sa jag och sa gatan och numret. "Nej där kan det inte vara", sa hon. "För där ligger mitt jobb!" Va?
Ja, så det visar sig att hon jobbar i en bar precis under lägenheten jag var i! Sjukt sammanträffande. Så vi hängde hela kvällen, sen hängde jag med henne till baren där hon jobbar och vi fick gratis drinkar. Det är lustigt att folk under 21 inte får dricka, men att de får sälja alkohol i en bar. 


Hursomhelst blir idag en lugn dag, haha.
Jag gjorde en ganska dålig audition till en vokalgrupp i tisdags, så jag trodde inte jag skulle komma med andra omgången, men tydligen gjorde jag det, så nu har jag ett vokalarr av "All the things you are" att lära in. Och läxor, hurra! (Obs. inte ironiskt!)