måndag 2 april 2012

Learning about music


“Is your intention to make yourself better? If so, all the forces of your being may come to help you. But if your pure intention is to make all musicians better, the same way musicians before you have done, the forces of all these beings may come to your aid.”

Jag läser The Music Lesson och får massor av saker att tänka på. Det är som om boken bekräftar alla tankar som rör sig i mig angående musik. Det är en härlig känsla. Tillexempel hur de hela tiden går tillbaka till hur barn tänker och agerar. 

Jag var på clinic med Harry Pickins för ett par veckor sedan och i hans tal om scenskräck använde han också barn för att jämföra med. "Ett barn," sa han, "kanske hittar en groda i trädgården och blir helt tagen av hur fantastiskt detta ting är. Så vad gör hon/han? Springer raka vägen till mamma och skriker 'TITTA TITTA vad jag har hittat!! Titta vilken fin!' Barnet bryr sig inte alls om hur det ska presentera grodan. Det oroar sig inte för hur det ska berätta för sin mamma om grodan. Det är grodan som är i fokus." 
På samma sätt borde vi då alltså jobba med musik. Det är inte vi som är i centrum för publiken, det är musiken vi förmedlar som är det viktiga. Så varför oroar vi oss för hur vi ser ut på scen? 

Victor Wootens bok nämner också att musik, precis som känslor, redan finns omkring oss. Det är inte vi som skapar musik utan vi hjälper den att visa sig. Det är en intressant tanke. 

Nu måste jag återgå till pluggandet (nackdelen med att läsa boken är att jag har en review att skriva tills imorgon och jag har bara kommit halvvägs, för den är ju ganska maffig att läsa. Jag vill inte bara skumma igenom den.... Men men.)