En spännande början

USA, vad ska jag säga?

Allt är precis som hemma fast ändå inte alls; dörrhandtagen är runda, övergångsställena låter inte, alla frågar hur man mår i affären (fast de menar förmodligen: kan jag hjälpa till med något), folk går med skor inomhus... 

Det var verkligen mäktigt sitta på flyget från New York till Boston och se Cape Cod (precis som det ser ut på kartan fast på riktigt). Väl i Boston kom Ians föräldrar och mötte upp mig. Två helt underbara människor, som var lika exhalterade som jag på att komma till lägenheten och möta min rumskompis Courtney. Vi körde fel och hamnade i världens bilkö men efter många om och men var vi framme i lägenheten.
Jag bor förresten i ett fett läskigt hus. Från den rättså fina korridoren går man ner för en liten trä-trappa som leder ner till källaren. När man väl står i källaren går man förbi vad som ser ut som övergivna källarrum med stora renoveringsbehov, och där finns en liten trädörr, som leder en in till min och Courtneys rätt fina lägenhet! Men fatta om man ska gå här mitt i natten lixom (vilket man säkert kommer). Jag kommer ju dö iallafall! 

Det får bli allt för idag, så ni inte hinner tröttna på långa inlägg! Här kommer en bild från middagen!

Det ser lite skumt ut, men det är alltså typisk sydstatsmat. Rökt kycklingmacka (restaurangen hade en egen rökningsmaskin) med coleslaw och nån sorts broccoli/ost grej i muggen. Smaskens! Fast man orkar typ en halv portion!