torsdag 16 augusti 2012

Mitt namn är ödet. Jag har kommit för att djävlas lite med dig.

Det började i Måndags. Jag hade lite otur med diverse läskflaskor. Jag skulle städa under Norrlands Guld-pallen (hade nog inte städats där på ett år typ) och börjar lyfta bort sexpacken från pallen så att det inte ska bli så otympligt att lyfta bort den från golvet. Efter 5 paket tappar jag ett i golvet. En burk går sönder och ölen sprutar över hela mig, kylen och golvet. Inte ovanligt att sådant händer så jag kastar mig över den för att öppna och kasta den. Sedan städar jag under pallen och tänker inte mer på det. Någon halvtimma senare ska jag plocka upp mer läsk och har ner en burk till som självklart går sönder. Hela springa till papperskorgen-proceduren görs om, men det slutar inte där. När jag kommer tillbaka lyfter jag ett sexpack till och utan att egentligen göra någonting så går 2 burkar till sönder! Sedan en stor Pepsi-flaska! Hur lyckas jag?, tänker jag. Försöker ödet säga mig något? Läsk är ju sött, och jag ska till tandläkaren imorgon... 
Sedan slutade läsken pysa. Och kvällen blev en enda lång städning.

Morgonen efter har Jenny sovit hos mig, och av någon anledning försover vi oss sjukt mycket! Hon till jobbet och jag till tandläkaren. Det är en kvart tills jag ska vara där, så jag ringer och säger att jag blir sen, sedan springer jag iväg till bussen. Självklart är den sen, och jag tänker att jag borde tagit tunnelbanan men står kvar på hållplatsen i 7 minuter innan bussen kommer. Den kommer fram till Slussen 19 över, och jag springer ner till bussterminalen lagom för att se alla 20-över-bussar åka iväg. Nästa buss är en 443 och går om 2 minuter. Jag tar den och hoppas innerligt att jag iallafall kan få en kort titt på mina tänder. Hoppar av vid Henriksdal, en station från tandläkaren, men eftersom att det är motorväg precis där kan man inte gå sista biten, så jag väntar fruktansvärt stressad på hållplatsen. Plötsligt ser jag den: den röda fina bussfärgen! Men blir snabbt besviken eftersom det står ej i trafik på bussdjäveln. Ödet får mig att må lite extra dåligt när han skickar ut säkert tio sådana bussar till. Sedan kommer det fyra motorvägsbussar, och tiden jag hoppades vara hos tandläkaren har för länge sedan passerats. Till slut kommer en väldigt försenad 409, som jag åker den enda stationen med och springer ner till tandläkaren. Jag kommer fram lagom till att min tid är slut och får betala 230 kronor för en stressad morgon.

På väg därifrån vandrar jag drottninggatan upp och en kille sträcker ut ett reklamblad som jag tar emot. Där står det "Ett erbjudande som får dig att gapa! 100 kronor rabatt på första tandläkarbesöket." 
Ironi?

Jag undrar om jag har så dåliga tänder att ödet ville få mig att undvika tandläkaren tills jag har börjat ta hand om dem... Alltså i ren omtanke... Eller tyckte han att jag skulle gå till tandläkaren i stan istället? Ingen aning, men möten med ödet är inte alltid kul...