söndag 30 december 2012

Den här dagen, alltså!

















Dagarna blir bara konstigare och konstigare. Jag vet inte om det är för att Jenny är här och sätter sin vibe på stället men vi är med om så många random saker att det måste vara planerat (av gud). Igår var vi på Cape Cod för att hälsa på Rick och Júde över dagen. Vi hade en underbar eftermiddag i skogen fastän de hade sagt att det skulle regna, och precis när vi skulle hem igen började det regna. Vi hamnade i en Christmas Tree Shop. Efter den fina dagen skulle vi hem och Júde skjutsade oss till busstationen.... Som var helt tom. Ingen information någonstans, men vi insåg att något inte stämde. När vi äntligen hittade en lokal busschaufför kom det till vår kännedom att alla bussar till Boston var inställda p.g.a. "Snöstorm".

Jahapp. Med ett gig i kyrkan klockan 9.00 dagen efter, hur ska detta gå? Jo, planen (som ändrades från att åka buss på kvällen) blev att Rick skulle få köra oss på Söndagsmorgonen till Boston. (Är mina Amerikanska föräldrar för underbara?)

Så vi går och lägger oss i det mysiga gästrummet och sover som stockar fram till 6 på morgonen. Då får vi reda på att Rick har fått jobba hela natten på grund av snökaos på Cape Cod, så många människor hade ingen ström. Han kan alltså inte köra oss. Okej, vad gör vi? Ändrar planen. Júde, som förresten hade pratat om att hon aldrig ville tanka en bil igen, sätter sig i förarstolen och vi åker och tankar och sedan bär det av till Boston. Vi kommer till kyrkan (biografen) först av alla.

Kyrkans badrum, med feministiska motiv. 
Japp, ni hörde rätt. (Berättade jag om det? Det gjorde jag nog.) Men kyrkan ligger alltså i en biosalong. Gästerna sitter i biostolarna och prisar gud och vi sjunger lovsånger och prästen talar med sin mäktiga säljstyle-röst. Och när vi repar in låtarna får vi höra att Ben som är leadsångare och gitarrist i bandet har kört av motorvägen, och kan inte komma. Han har klarat sig fint, men hans bil ligger begravd i snö vid vägkanten... Till råga på allt så är många av prästens vänner där, och alla är kristna. Alltså hyperkristna. Gifta och har barn hela bunten, och de flesta var i min ålder, en kvinna 21. Det känns bara helt otroligt att se ett sådant litet community. Att det finns folk som är som jag men lever helt andra liv efter helt andra regler. Och hur de ser på en som att man inte är räddad än. Det är väldigt speciellt.
Mitt i gudstjänsten råkar en 3D-reklam på bion gå igång, och fyra stycken 3D gubbar kommer upp och sjunger Bababa, bababurey, bababa, bababurey sjukt falskt tills en råkar ramla och slå sig. Situationen var helt absurd. Men alla var nöjda och glada över att gud överraskade dem med lite film.



Dagen är inte slut där dock, nästa gig är på G!

Fortsättning följer...